Jenny Colgan

Vi har fått många älskade feelgoodromaner från Storbritannien, flera av dem skrivna i serier. En favoritförfattare är Jenny Colgan som skrivit flera miniserier. Hon kommer från Skottland, men har i perioder bott runt om i världen, för att nu dela sin tid mellan London och Paris. Hon blev känd här i Sverige med serien om det lilla bageriet på strandpromenaden.

Böckerna om bageriet var långt ifrån hennes första, men här har det kommit att bli hennes mest älskade. Böckerna handlar om den unga kvinnan Polly som, när serien tar sin början, tycker sig ha allt: jobb, pojkvän och en bostad i storstan. Snart förlorar hon dock allt och vilsen flyr hon staden och hyr ett rum som ligger ovanpå ett nedlagt bageri i en kustort. Det går inte som på räls precis, men hon lär känna några personer i det lilla samhället och hon räddar livet på en liten lunnefågel. För att ha något att göra återupptar hon sin gamla hobby: bakning. Det är kanske inte svårt att räkna ut hur det här kommer att sluta, men det är en charmig bladvändare (och ja, kärlek och komplikationer finns också med) med ett trevligt slut. I de följande två böckerna får vi höra mer om Polly och bageriet på sommaren respektive när hon firar jul.

En annan serie som också blivit populär är den som utspelar sig i Skottland och handlar om en bokhandel. Den första (av tre) heter ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” och handlar om bibliotekarien Nina som blir av med jobbet när biblioteket läggs ner. Med en blandning av passion och tvivel köper hon en van för att ha den som en ambulerande bokhandel. Det visar sig dock att hon inte får parkera den i staden där hon bor och det visar sig också att de som sålde vanen förväntar sig att hon ska köra runt med den i Skottland – och så blir det också. På vinst och förlust ger hon sig av norrut, knyter kontakter, säljer och lånar ut böcker, blir indragen i bylivet och möter kärleken. Nina är en ganska försiktig person, men hon blommar ut när hon gör det hon brinner för och det är mycket av charmen med boken. Själva gestaltningen av bonden på gården, där hon hyr en bostad, känns dock lite väl stereotyp. Men mannen som kör lok är en mer intressant person.